Introduktion
Organismen "människa" är en urgammal konstruktion. Man kan rimligen anta att själva ursprunget kan härledas från encelleliga varelser som i symbios med varandra, har hittat ett framgångsrikt koncept för överlevnad och utveckling. Förmågan att anpassa en stabil inre miljö, till ständigt föränderliga yttre förutsättningar, är nyckeln till denna framgångsrika utveckling.
Människan är således en produkt av ständig, lyckosam utveckling och anpassning i naturen. Denna natur måste därför kunna tillhandahålla allt som behövs, för att upprätthålla en god hälsa. Organismen har lärt sig att skilja det som är bra från det som uppfattas som gifter. En sinnrik mekanism, kallad ämnesomsättning, har förmåga att sköta den detaljen klanderfritt, så länge den inre miljön är i balans - trettiosju grader varm och lätt basisk. Individen är vid god fysisk och psykisk hälsa.
Människan har, till skillnad från andra däggdjur, ett intellekt och en fri vilja. Trots uppenbara fördelar detta borde leda till, har utvecklingen visat att dessa förmågor ligger till grund för medvetna tendenser mot obalanser i det dagliga livet. En obalans har, till skillnad mot balans, alltid två sidor - för mycket eller för litet. Detta innebär att den moderna, västerländska människan skapar sina obalanser av egen fri vilja. Eller med andra ord att överge en biologisk livsstil, leder förr eller senare till obalanser vi kallar sjukdomar.
En annan, viktig skillnad mot däggdjur, är människans förmåga att vara medveten om sin existens och att kunna tänka en tanke. Tanken som kommer upp, kan inte hindras. Är det en positiv tanke, förstärker den människans energier. Annat är det med negativa tankar som skapar oro, rädsla och ångest. Den försvagar människans energier och skapar obalanser som kan leda till stora, kroppsliga och psykiska problem. Människan är däremot mycket uppfinningsrik och har skapat möjligheter att förhindra denna negativa påverkan på hälsan - om intellektet inte lägger hinder i vägen.